Inifrån glaskulan

Sitter i köket. Gör inget. Kaffe.
Ekbordet bär armbågarna stadigt och tryggt.
Pionerna i vasen generösa med detaljer att vila i.
Lars Winnerbäck är ingen soldat.
Vad är jag?

Vinden sliter i körsbärsträden utanför.
Ett erkännande till innanför.
Tankarna vandrar. Låter dem komma och gå.
Känslorna vandrar. Låter dem komma och gå.
Förutom fördämningen som inte får rämna.
Hårt kontrollerad tår tillåts representera.
Rebelliskt väljer den ändå sin egen väg.

Iakttar mig. Objektivt tydligt. Subjektivt suddigt.
Väntar.
På vad? Klarhet, ro, räddning?
Vet precis. Vill inte veta. Förmår inte.
Vet ingenting. Vill veta. Förmår ingenting.
Låta allt ha sin tid är klokt men inte vila.
Minns En sak i taget. Minns Allt har sin tid.